Redan i morse fick jag något il, när jag gick in i gästrummet där jag lagt in både det ena och andra och massor av lådor med olika varor jag köpt in för att sälja i e-butiken eller på marknad etc.

Här är ingen ordning!

Jag började röjja för att få koll på vad av allt detta som ligger ute till försäljning och inte och gissa om jag blev lite smått irriterad på själv att jag handlat & handlat & handlat och sen inte gjort något mer.

Jag är Jag har hunnit fota mer än vad jag lagt ut, men det känns väldigt bra att börja få lite struktur.

Nu får vi hoppas att folk börjar hitta min e-butik också så jag får sålt lite. Känner mej lite tvådelad när det gäller alla barnkläder. Jag har ju köpt på mej en heldel SeCoND-HaND som jag inte lagt ut, men som jag borde lägga ut, MEN... jag känner också för att spara dem till vårt barn som vi väntar på... om vi inte väntar förgäves vill säga...

Man skulle också kunna ta med kläderna till barnhemmet - eller det kanske är bättre att sälja kläderna här i Sverige & låta pengarna gå till sånt barnhemmet behöver? Eller till att satsa på marknadsföring av e-butiken?? Åh, jag vet inte. Vet du?

En liten sväng tog jag med bilen idag för att skjutsa Viktor och på den lilla, lilla turen tog Musselstranden slut.

Det borde komma en fortsättning tycker jag. Så snopet att den kunnde ta slut bara så där.

Nu måste jag leta fram en ny cd-bok. Är det någon som har några tips på titel?

Nu har vi varit på den näst sista träffen i utredningen.

Denna gång frågade de efter referenser, vårt motiv till adoption, förväntningar på adoptivbarnet, hur vi ställer oss till barnets ursprung & rötter, vårt sociala nätverk, önskad ålder på barnet och varför, vilka kunskaper vi har och varför vi skulle bli bra föräldrar till ett adopterad barn i de åldrarna.

Inte tvärenkla att svara på... samtidigt är det ju så sjlävklart, men när man ska förvandla det i ord...

5 maj är sista träffen. Då ska vi få se vad de skrivet ihop om oss. Därefter tar det 2-3 veckor innan ärendet tas upp i nämnden och ett beslut om vi är lämpliga adoptivföräldrar eller inte ska tas.

Åh...

Måste bara få berätta vilka fynd jag gjort.

För ca 2 veckor sedan var jag och Jonte förbi på Rusta MEN vi fann, inte långt från Rusta en OUTLET som bara har öppet vissa helger. De hade just denna helg total utförsäljning - allt i butiken 99 kr/st.

Det var kläder främst från Jack & Jones och Vero Moda men även en del golfkläder från PUMA etc. Vi köpte 8 plagg till oss - dvs till Jonathan, Emil, Viktor och mej (plagg för 800 kr!!!)

Nästa dag återvände jag själv för att i lugn & ro prova ut ett par jeans. Gissa om jag blev förvånad MEN nu kostade allt 50 kr/plagg. Jag shoppade loss helt och betalade 900 kr när jag var klar. Jag hade 5 stora kassar med mej ut. I kassarna fanns 5 par jeans & några tröjor till mej, flera tröjor till pojkarna & Jonathan & två par killjeans. Helt sjukt!

Viktor har tom fotat sina kläder.

Så idag fick jag ett mejl om en e-butik som säljer hundkläder. De ska lägga ner och säljer ut hundkläder till halva priset. Detta låter kanske lite knasigt, när jag själv säljer hundkläder på min hemsida: www.fiaz.se 

MEN sån är jag... Jag shoppade loss igen och har nu beställt hundkläder till vår älskade Molly för ca: 700 kr - det blev:

• 1 Overall
• 1 Hundtshirt
• 1 Jeansdress
• 2 Hundlinnen
• 1 Hundklänning
• 1 Regntäcke
• 1 Kimono
• 1 Hundjacka -
• 2 Hundvästar

Jag kan ju se det som en investering oxå... I fall jag ska eller inte ska ta hem hundkläder från denna leverantör till min egna e-butik.

Någon kanske skulle säga att detta är ett sätt för mej at glömma den eviga väntan på adoption... Men nu sa jag det själv.  =)

Jag har fortsatt lyssna på ljudbok i bilen och nu har jag kommit lite mer än hälften på Musselstranden.

Jag vill inte sluta köra. Boken är helt i min smak. Lite mystisk, vardaglig, historisk, romantisk, spännande & tänkvärd på samma gång.

På samma gång handlar denna bok om en familj som adopterar en flicka från Indien.

Så här beskriver man boken på www.boksidan.net :

Från ett smutsigt barnhem i Indien anländer Maja till sommarhuset i Bohuslän.Året är 1969, en tid full av framtidstro. Hennes adoptivfamilj är idealisk: föräldrarna är kulturkändisar, farfar professor, syskonen begåvade och självständiga. Men Maja är en gåta. Trots kärlek och uppmuntran förblir hon stum och otillgänglig.
När Maja är fyra år följer hon med sina tonårssyskon för att tälta ute i havsbandet. Under natten försvinner hon spårlöst. Sex veckor senare finner man henne vid Musselstranden, långt från den ö där hon försvann.
Ulrika, kamrat till Majas storasyster, följer händelserna på nära håll. Som vuxen grubblar hon fortfarande över Majas försvinnande. Hon beger sig på nytt till Musselstranden och gör ett märkligt fynd.
Som en mörk skugga i bakgrunden finns en annan ung kvinna, Kristina, som skapar sina egna bilder, sin verklighet, av vad hon finner vid havet. Kanske har hon en ovanlig förmåga att se samband i det till synes oförenliga.

Har du inte läst eller lyssnat till den - så gör det, om du har möjlighet.

Strosade omkring på ICA-MAXI för snart 2 veckor sen och upptäckte att de hade rea på ljudböcker.

Men vilken BRA IDÈ, att ge min mor en ljudbok. Min mamma är 60 år och fick diagnosen Alzheimers sjukdom för ca: 2 år sen. Hon var först sjukskriven för stress men det visade sig vara en demens. Mamma blir numera lätt rastlös och när jag såg ljudböckerna tänkte jag att detta borde vara något för henne.

Jag hittade två ljudböcker jag köpte; Musselstranden & Ett minne för livet. Jag tänkte att jag borde lyssna på dem först för att avgöra om någon av dem kan vara rätt för mamma. Till & från arbetet har jag lyssnat. Jag började med Ett minne för livet. Efter jag lyssnat färdigt på den bestämde jag mej för att detta inte var någon bok för mamma, men för min styvpappa. Nu när jag lyssnat på boken och låtit det gått en vecka är jag inte lika säker längre... Kan hända att delar av boken skulle vara bra & givande för mamma att lyssna på???

Själv har mitt bemötande & mitt utbytte av mamma blivet mer positivt sen jag lyssnade på boken. Jag kan inte riktigt sätta ord på det men jag är mycket glad att jag lyssnat på den & jag önskar att alla i hela världen kunde och ville ta till sig denna bok. Jag kan nu på ett helt naturligt sätt prata med mamma igen, det känns helt underbart. Lite som att jag fått tillbaka min mamma & jag tycker faktist att syntomen minskat, eller vad man ska kalla det...

Nu var det ett tag sen jag skrev sist... Varför kanske någon undrar?

Jag har funderat själv men har inte ett 100-procentigt svar, MEN jag tror det beror på att föräldrautbildningen är avklarad.

Konstigt? Nja, jag vet inte det. Med föräldrautbildningen följde tankar - massor av tankar kring adoptionsprocessen med allt vad det innebär, men nu är det som tomt. Helt tomt!

Nu är ett hinder på vägen avklarat så det borde kännas bra, men det känns tomt. Utredningen pågår fortfarande men nu var det ett tag sen sist - det har varit påsk & ledigheter och jag har väl varit för mycket PÅ i det här med adoptionen och vänt & vridit på flera otänkbara & tänkbara scenarier så omgivningen har påpekat - ÄN ÄR DET LÅNG TID KVAR INNAN DU SKA FUNDERA PÅ DET.

Ja, än är det lång. lång tid kvar...

Det är inte en bestämt tid på 9 månader. Det är längre tid. 2 år, 3 år eller kanske än längre, vem vet? Ingen vet!

Jag måste tänka & fokusera på annat mellan varven annars blir man väl halvtgalen. Ja, det är nog därför jag inte skrivet på tag...