så heter en bok vi fick låna vid första träffen på familjerätten. Självklart är det jag som börjat läsa den och de första kaptilen var så träffande.

Skriver hon mej?

Nu är jag över halvvägs i boken och det här med adoption känns nu ganska hopplöst. Denna väntan och mer väntan och ännu mer väntan. Pappersarbetet som inte fungerar i givarländerna och ovisheten. Allt detta kommer när handlingarna är skickade till det land man vill adoptera från, så än har vi långt kvar - och det känns därför hopplöst.

Jag loggade in på adoptionscentrums hemsida för att kolla hur många som står i kö på att få sina handlingar skickade till Indien. Vår kölapp är ju inte aktiverad än då hemutredningen måste vara klar först.

Det står ca: 80 i kön nu. Man tar in ca: 25 barn/år till Sverige från Indien. Lek med tanken att vi får köplats 81 - då tar det ungefär 4 år innan handlingarna skickas och det då den riktiga väntan börjar - om jag förstått boken Längtans Barn rätt.

Rätt hopplöst.

Min man är nu 41 år. Vi måste ha varit gifta minst 1 år och på vår årsdag blir min man 42 år då är det ytterligare 3 år kvar - då är han 45 år och jag 42 år!!! För gammal??

Nu börjar det hända saker på utbildningen också, även om jag fortfarande tycker tiden används lite oeffektivt.

Fick se en film om olika barn som blivet adopterade och bl a. hur svårt det varit för dem med anknytningen och hur de nya föräldrarna bearbetat detta. En del bitar var verkligen berörande.

Nästa gång är det vår tur att ta med fika till alla. Vad ska man bjuda på?

Den ena av kvinnorna var sjuk i dag, så de kom bara en - och ingen husesyn blev det av. Snopet.

Vi gick igenom beskrivningarna som vi skulle ha gjort. Jag skulle beskriva min man - hans egenskaper & intressen och min man skulle beskriva mej - mina egenskaper & intressen.

Det blev hur fint som helst. Vackra kärleksförklaringar som slår det mesta!

Min man ska dock ändra på lite - att man syr & pysslar kan uppfattas som att man är fattig så jag är inte längre en som syr & pysslar på utan en kvinna som intresserar sig för heminredning & design.

Till nästa gång ska vi ha skrivet ner vår historia / bakgrund

Alla tips på formuleringar till detta är varmt välkommna.

Andra träffen av åtta, eller var det nio?

Både och, långdraget & segt vissa stunder. En heldel upprepningar, men så kom guldkornen ibland.

Det är två ensamstående som går kursen och som önskar adoptera sen är vi två par över 35 år och 3-4 par under 30 år.

Nu känns det som att vi börjat gå åt rätt håll. Vi träffade de två kvinnorna som ska göra medgivandeutredningen idag. Ena har själv adopterat. Mycket trevlig kvinna. Enkel att prat med och... Ja tror detta kommer att gå bra. Jag känner hoppet.

De ska försöka vara färdig i maj 2009 med utredningen. Det är ju kanon, eller hur?

De tre följande gånger som vi ska träffas kommer att ske hemma hos oss.

Nu har första träffen på föräldrautbildningen varit. Obligatorisk närvaro för att bli godkänd.

Känns ganska fånigt. Jag är ju för tusan mamma redan. Mina pojkar är född 1990 & 1993 så vad ann detta???

Okej, om man är 25 och inte har barn sen tidigare men...

Men, det var rätt okey - trots nivån.

Jag vill att denna vår springer på.

Ja, så är det. Det har bara gått snett med det biologiska... Missfall, utanförhavandeskap, missfall, misslyckade IVF-försök & ett missfall till.

Nu strejkar vi. Nu strejkar jag!

Tanken har funnits där länge. Varför inte adoptera?

Vad krävs formellt?

• Gifta i 1 år - vi måste gifta oss -     Fixat 2008-12-14
• medlemskap i någon adoptionsfirma. -     Fixat (Adoptionscentrum)2008-11-25
• föräldrautbildning -     Pågår under vårterminen 2009
• Medgivandeutredning -     Påbörjas 2009-02-19

Vad krävs mer? Tålamod?